Utställning Galleri Aveny,Göteborg feb.2014.
Elisabeth Lindstedt vandrar 360 grader runt sin boplats på södra Öland och målar landskapet i olika årstider.Det har vi sett några gånger tidigare i traditionen,men här finns en ansenlig kalibrering mellan himmel,hav och jord som drar mot en meditativ abstaktion men som samtidigt varieras av de fina accenter som enkla ting utgör.hus och telestolpar.Några människor syns inte.Vilket är välgörande för den blick som vill vara ensam.Det här är ett karaktäristiskt fönstermåleri.Utblickar mot världen,som den synes vara. Enahanda? Det är snarare ett valörrikt och konsekvent måleri som gärna tangerar något som både verkar vara självklart och hemlighetsfullt.Jag tänker på himlens mattblå hinna och den grå fukten som stiger ur det jordiga,men också på den vackra dramatiken i en lite större målning av snöyra.Allt bleknar! Annars är det strandlinjen som utgör världens vågräta balans.Havets vattrade massa rör sig därute,muttrande som ett barndomsminne.Genom sitt reserverade och reducerade färgspel blir detta landskapsmåleri i några fall alldeles utsökt.
Mikael van Reis back
Galleri Aveny, Göteborgs-posten 8 februari 2014
Elisabeth Lindstedt vandrar 360 grader runt sin boplats på södra Öland och målar landskap i olika årstider.Det har vi sett några gånger tidigare i traditionen,men här finns en ansenlig kalibrering mellan himmel,hav och jord som drar mot en meditativt absraktion men som samtidigt varieras av de fina accenter som enkla ting utgör.Hus och telestolpar.Några människor syns inte.Vilket är välgörande för den blick som vill vara ensam.Det här är ett karaktäristiskt fönstermåleri. Utblickar mot världen som den synes vara.
Enahanda?Det är snarare ett valörrik och konsekvent måleri som gärna tangerar något som både verkar självklart och hemlighetsfullt.Jag tänker på himlens mattblå hinna och den grå fukten som stiger ur det jordiga,men också på den vackra dramatiken i en lite större målning av snöyra.Allt bleknar! Annars är det strandlinjen som utgör världens vågräta balans.Havets vattrade massa rör sig där ute,muttrande som ett barndomsminne.Genom sitt reservrade och reducerade färgspel blir detta landskapsmåleri i några fall alldeles utsökt.
MIKAEL VAN REIS