Teatergallieriet 2006,Kalmar

Med breda och bestämda penseldrag målar Elisabeth Lindstedt sitt Öland.Hennes landskap är hämtade från Skogsby och Kalkstad,hemvisten sedan 10år och sommarparadis sedan barnaåren.I form av horisontella färgfält tar markerna och himlen hennes målningar i besittning.Stramt och sammanhållet fyller fälten sin del av duken utan att nödvändigvist harmoniera med fälten intill. I sommarmålning blir detta fältspel särskilt tydligt himlen är staplad i tre blå nyanser.Nedanför tar de djupgröna åkrarna vid. Naturen är monumental och mäktig hos Elisabeth Lindstedt.Hon har målat såväl sommar som vinter.Men spåren av mänskligt liv är perifera.Hennes byggnader har knappt synliga fönster och inte ens kring uthusen anas några mänskliga spår i snön.Det gör att jag upplever målningarna som ensliga spöklika.Kanske går det också att beskriva dem som tidlösa,arkaiska.På målningen Moln har himlens fenomen alldeles tagit överhanden.På By förstärker förgrundens kraftledning det lätt hotfulla jag anar i Elisabeth Lindstedts bilder.Enligt egen utsaga är det i första hand måleriet hon är ute efter i sitt arbete.Motivvalet är sekundärt.Ändå målar hon inte abstrakt utan väljer motiv som bär på en stark känslomässig betydelse.Inte bara för henne utan också för många andra Ölandsmålare-både sam-och dåtida.

Barometern-OT onsdag 12 juli 2006.

ANNA HEDELIUS